Detta är svårt för mig att skriva, eftersom jag under ca. hela mitt liv har blivit äcklad av mig själv. Det är i så fall inte förrän nu som jag har börjat få bättre självförtroende, eller i alla fall jämnfört med innan. Men jag har ju fortfarande mina dagar då jag bara vill spy på mig själv (men det vi nog alla haha).

 

Såå vad jag anser är bra med min personlighet? Jag kan ju direkt säga att jag är en lyssnare, jag lyssnar väldigt bra och brukar oftast förstå, är en sån som finns där mer eller mindre för alla. Jag är också en skrattare, utåt är jag en väldigt glad person, skrattar ofta, ibland åt ingenting. Jag brukar oftast försöka se det bästa i alla, oftast. Har svårt men samtidigt så lätt att ogilla folk. 

Vad jag ogillar med min personlighet, att jag överdriver det mesta i mitt huvud. Jag får allt att verka så stort, vissa saker är stora, men även de små blir jag nojjig över. Jag har lätt för att försäga mig och ibland brukar jag inte tänka innan jag pratar, vilket kan leda till konstiga konsekvenser. Det dåliga i det bra är också det att jag bryr mig om alla, jag bryr mig om alla andra så mycket att jag oftast glömmer mig själv. Väldigt ofta om folk som aldrig hade suttit och lyssnat på mitt bullshit till klockan tre på natten. Jag är även slarvig & skjuter oftast fram saker.

 

 

Vad jag gillar med mitt utseende - Jag har alltid gillat mina ögon, mer och mer börjar jag även acceptera min kropp. Jag gillar mina nyckelben, kindben, händer och handleder. 

Vad jag inte gillar med mitt utseende - Ja, ibland gillar jag inte något med mig själv alls. Men något jag alltid velat ändra på är att jag vill bli längre. Jag har även överböjliga knän som ser så jävla fult ut när jag står, enligt mig.